Om mig

Jag har 20 års erfarenhet av träning främst som ledare inom gruppträning i alla dess former. Jag är sedan 6 år tillbaka även personlig tränare på heltid. Jag har fött fem barn varav en som gick bort i cancer som 4-åring. Idag är jag 52 år gammal.

Här vill jag försöka spegla episoder ur mitt liv, tankar och frustrationer, lösningar och härliga känslor, där träningen många gånger varit livhanken.

Vi har ett par år på oss att ta reda på hur kroppen och psyket egentligen fungerar tillsammans. Det handlar egentligen om att lära känna och kunna tolka de signaler som kroppen och sinnet ger dig. Att uppfostra sig själv till att lyssna på sig själv är en mycket bra övning som kan utföras under hela livet. Om du tidigt i livet orkar och har lyckats med att förstå dig själv och vad du mår bar av, då är mycket vunnet för framtida välmående!

Just det fenomenet att tolka sig själv vill jag belysa genom en episod ur mitt eget liv. Jag var 30 år när mitt tredje barn föddes. Min första lilla tjej (efter 2 pojkar), föddes i en tumult som inte alla går igenom. Hennes storebror, vid den tiden drygt 1 år, var svårt sjuk i en spädbarnstumör. Vi bodde på Astrid Lindgrens barnsjukhus, hela familjen, ofta flera dagar i veckan. Vårt fredagsmys kunde bestå av akuta situationer på BIVA (barnintensiven), nedsövning i narkos för långvarig röntgen osv… Smärtan för min lilla pojke och smärtan för mig själv och resten av familjen var obeskrivlig. De värsta var att vi aldrig hade några svar på våra frågor.

Stressen jag upplevde under 4 års tid var mer än påfrestande. En sexåring som man ville skulle ha en dräglig uppväxt precis som sina kompisar, en cancersjuk 2 åring och en bebis.

Det fanns bara ett val och det var att fixa det. Jag tänkte ofta att för bara 150 år sedan kunde mammor bli av med 4 av sina fem barn, obotliga sjukdomar var ju mer vardag än ovanligt. Dessa mammor stod ändå på sina ben och fortsatte leva, då får jag också fixa det tänkte jag.

Vad fick mig att ta mig igenom dessa åren? Efter sömnlösa nätter, då jag ofta gav intravenöst penicillin hemma själv, och ammade där emellan… hur tog jag mig genom dagen? I det skedet fick jag min aha-upplevelse mest tydligt. Som en förlösande renande och stärkande mirakelmedicin. Aquatraining!

Efter att ha testat 2 gånger levde jag för att gå dit! Jag längtade efter varje dag som kunde ge mig mitt lyckorus. Kalla det en drog eller vad du vill. Det varma 30°-iga vattnet som omslöt mig och min kropp som jobbade sig till utmattning genom svepande lustfyllda drag genom vattnet. Vatten är säkert mitt element. Du skapar själv motståndet och vattnet blir både din vän och fiende, kroppen och vattnet jobbar i symbios och sinnet bestämmer hur hårt du vill fightas mot vattnets virvlar.

Efteråt, en stark känsla av bästa stunden på dagen. En stark kropp och ett sinne som kunde hantera dagens uppgifter lite mer lättflytande. Vad skulle jag gjort utan poolen i Nacka Strand?

Andemeningen i det jag skriver är egentligen att jag vill med mig själv som redskap , beskriva att svårigheter och sorger eller problem i livet kan ge dig styrka om du hanterar dom rätt.

Du kan välja att antingen gräva ner dig i gyttjan eller bestämma dig för att överleva. All den kraft som flödade ur mig då jag bestämde mig för det senare alternativet har jag nu som en brinnande kärna inom mig. Den kraften och härliga känslan som träningen ger mig är anledningen till att jag gjort den till mitt yrke. Energin och känslan vill jag dela med mig av, till dig ❤️

Kontakt

Öllegård Lilja
Telefon: +46 707 600396
E-post: ollegard@outlook.com